Vinden blåste hårt mot fönstret. Väggarna knakade.
Innanför fönstret och väggarna satt en flicka och en pojke, vars öden inte längre skulle vara sammanflätade.
De högre makterna hade bestämt något annat,
båda skulle göra storartade ting på olika platser i världen.
På flickans kinder rann det sakta tårar.
Samtidig som hon berättade för pojken att de inte längre kunde träffas.
Då flickan skulle vara tvungen att flytta flera hundra mil bort, över två landsgränser.
Pojken satt förstelnad på sängen.
Hans hjärta hade korssats i flera miljontals mikro bitar.
Han klarade inte av att kolla in i flickans ögon,
han var för rädd - rädd för att om han gjorde det skulle hans ögon svika honom.
Tårarna som han höll där inne med all den sista kraften han hade skulle svikande rinna över kanten.
Så han fortsatte att kolla ner i golvet, så som han gjort sedan flickan yttrade de där orden som krossat hans inre.
Flickan kollade länge på pojken.
Hon undrade varför han inte kollade upp på henne, nu när detta troligtvis skulle bli sista gången de såg varandra.
Hon ville se hans ögon söka sig in i hennes själ en sista gång, så som de alltid gjorde.
Efter vad som kändes som en evighet ringde flickans mobil,
hennes far sa att hon var tvungen att komma hem för att packa ner sina saker.
De skulle åka redan dagen efter.
Flickan kollade en sista gång på pojken - som hon älskade så mycket.
Hon viskade tyst ett hej då innan hon vände sig om och lämnade honom där på sängen.
Tårarna rann som floder ner för flickans kinder när hon gick hem.

Dagar blev till veckor, veckor till månader, månader till år.
7 år senare, när pojken och flickan hunnit blivit 25 år,
hade pojken och flickan inte glömt varandra.
De gick inte en dag utan att de tänkte på varandra.
Tänkte på hur det hade varit om flickan inte hade flyttat,
om de fortfarande hade varit tillsammans, tänkte och undrade över ifall de någonsin skulle få träffa varandra igen.

Så som det var menad så gjorde flickan och pojken storartade saker på olika håll.
Pojken och flickan sjöng båda i världskända band.
Deras band var hyllade världen över, alla visste vilka de var.
Deras låtar hade räddat flera ungas liv.
Deras liv var så gott som perfekta.
Det ända som fattades var att de inte hade varandra.

Men vem vet, någon gång kanske ödet bestämmer sig för att sammanfläta deras liv åter igen,
när deras störta uppgift i livet är avklarat.
Men så länge som de har saker kvar som måste göras kan de inte träffa varandra.
Om de gjorde det skulle flera personers liv stå på spel.